Maderia, Atlantens pärla eller den flytande trädgården upptäcktes på 1400-talet av portugiserna. Ön bestod då av tät, tät skog och för att överhuvudtaget kunna ta sig i land så tog portugiserna och tuttade på ön. Den brann i 7 år. Tyvärr gjorde bränderna så att stora jordskred förstörde odlingarna för nybyggarna och de beslöt att plantera eukalyptusträd på bergssidorna. De trivdes och det tog inte länge innan de hade tagit över nästan hela ön. Det var ju inte så klokt det heller. Plantor togs dit från världens alla hörn och klimatet på ön gjorde att allt trivdes där som fisken i vattnet. Därför hittar man växter från Afrika, Asien, Australien och Europa. Allt i en salig röra. Helt fantastiskt.
Tyvärr finns det bara små områden kvar där de ursprungliga växterna finns. De är idag skyddade.
Dag 1 – Maderianska husträdgårdar. Det gäller att få in så mycket som möjligt på en obefintlig tomt utan jord.Ön Madeira består av rakt upp! Eller rätt ner. Det finns inget mellanting.Dag 2 – Bild tagen från linbanan på väg upp till orientaliska trädgårdenClivia, clivia, clivia. I tusental, överallt! Rätt fint faktiskt.Otroligt vackert. Tjockt med växter efter en bergsida. Trappor och broar binder samman trädgårdens alla etager.25 grader nere vid havet men här uppe var det 16 grader och regnet hängde i luften.Ett änglatrumpetträd ??Tobogan… Att åka eller inte? Vi stod och dividerade om vi skulle åka men kylan och duggandet gjorde att vi vände och tog linbanan ned igen. Tänkte att vi skulle ha gott om tid att hinna åka upp igen men det blev inte så. Så det får bli nästa gång. ??Väl nere i Funchal igen så hittade vi en port utsmyckad på detta vis. Portarna på denna gata var målade, den ena mer konstnärligt än den andra. Ofta självporträtt på de som bodde där.Dag 3 – på väg till resans första vandring, Vereda da Ponta de sao Lourienco. Här har vi just passerat under(!) landningsbanan på flygplatsen.Fantastiskt vackert och fantastiskt väder! Längst ut på udden, högst upp på toppen ska vi. 7,2 km 417 m stigningDet var rätt upp! Jag var redigt trött och svettig när vi kom upp på toppen. Men vilken utsikt.Dag 4 – Botanical gardenAmpellilja som marktäckare. Snyggt.Fru monsteria och Peter (Han pekar så där löjligt för att härma mig i min framfart genom trädgården.)Peter i fotografposèNäva! (+ en posè av Peter härmandes mig.)Succluenter, rätt häftiga faktiskt! Här en agave.Kolla in jätte High chaparralen!Ni som gillar figurklippning, håll till godo! ?Tillbaks nere vid havet och stadskärnan igen. Är nog mest impad av Maderiarnernas egen lokala trädgårdsiver. Här en liten restaurang.Ett palettbladsträd. ?Dag 5 – Supersnuviga båda två. Bestämmer oss för en guidad busstur till Nunnornas dal, Curral da Freiras. Namnet har dalen fått då klostret Santa Claras nunnor fick ta över marken i slutet av 1497 och när nunnorna i Funchal flydde hit mitten av 1550-talet för att undgå franska pirater som attackerade Funchal.Dimmigt och kallt men oj vilken syn! Man hisnade när dimman skingrades och man såg byn lååångt där nere i dalen. Kändes helt overkligt.Bild tagen nerifrån byn, upp mot platsen där vi stannade tidigareDag 6 – Ny busstur. Idag är målet längst upp i Madeiras västra hörn, Porto Moniz. Här har vi stannat i Camara de lobos för pinkpaus.Utsiktsplats, 550m ned till havet. Man borde kalla det nedsiktsplats. Golvet var genomskinligt. Tack och lov var det grumligt och gulnat så man hade inte så bra sikt. Jag fick helt enkelt luta mig över räcket istället.Hittade en liten kyrkogård i Sao Vicente. Så otroligt vacker med alla blommor.I Sao Vicente hittade jag även huset vi ska köpa som Peter ska renovera så att vi kan flytta dit när vi blir panschos. ??Ut mot kusten och Porto Moniz. Vägen som syns gå efter bergssidan är den gamla vägen dit. För inte alltför länge sen byggde de en ny väg med tunnel genom berget. Är innerligt tacksam för att jag slapp åka den gamla vägen.Porto Moniz. Som överallt så finns det inga stränder på Maderira. Vill du bada får du söka upp havspooler. Tillbaks i Funchal så hittade vi ett litet café som sålde jättebakelser till Peters förtjusning. Två koppar kaffe och en bakelse kostade 25 spänn.Dag 7 – Besökte en privat trädgård i Sao Goncalo. Hamnade i en kameliaskog.Telopealeucospermum, nåldyna En helt makalös trädgård…Japp, det är ringblommor. Massor med ringblommorPenséer, tusentals…Nånstans här brakade både jag och Peter rätt in i den beryktade trädgårdsväggen. Det blev bara för mycket!!!Jag fotade och fotade… till allt bara sa stopp!Tack o lov fick vi se dessa figurklippta boxbommar, fick oss ett gott skratt och landade tillbaks på jorden igen. ?Tillbaks till Funchal och till det lilla caféet.
Dag 8 – Nu tar vi paus från trädgårdarna och ger oss ut på en levadavandring. Vädret är tyvärr för dåligt uppe i bergen så vi väljer att gå Levada da Serra do Faial, även känd som Paradise Valley.
6,2 km, lätt.Väl tillbaka efter att ha jagat bussen tillbaks till stan så tycker Peter att han är värd en bakelse även idag.Dag 9 – Detta åt jag till frukost varje dag. En halv GIGANTISK avocado , 2,3 €/kg. Bara detta gör att jag vill flytta till Madeira. Ägg, hysterisk god gurka samt korv och ost. Mums!Varje dag på väg till och från passerade vi presidentpalatset. Den stora grinden var alltid låst och tillbommad och det stod en vakt på insidan. Vi brukade kika in mellan ”spjälorna”. Sista eftermiddagen när vi skulle passera var plötsligt portarna öppna. En skylt med texten: 1€ var uppsatt. Bara att betala och gå in. Detta fick vi bl.a. se.En annan sak som jag också noterade är stenläggningen. Små, små stenar har lagts på högkant… Vilket jobb!Sista kvällen. Tur vi åker hem. Räds för Peters hälsa om han fortsätter häva i sig halvkilosbakelser. Skulle vara intressant att ta reda på kalori- och kolhydratinnehåll i dessa. ?
