Idag har jag äntligen fått ner gurk- och tomatplantorna i sina krukor. I år har jag för första gången sått mina tomater och gurkor själv. Jag har alltid köpt mina plantor för att jag har fått för mig att det är rätt svårt att dra upp dom från frö.
Gurkorna blev fina i mitt tycke men tomaterna ser rätt rangliga ut så jag har stoppat ner två plantor i varje kruka. Hoppas att jag inte gjort nått dumt nu. Jag har dock satt en singelplanta i en av krukorna som referens. 🙂
Tre körsbärstomater och en vanlig + en gurka ”Selina” och två vid namn ”Max”.
jag fick några plantor över… Om det är någon i närheten som vill ha dem så är det bara att höra av sig. 🙂
Idag har jag dammsugit bottenvåningen. Jag minns inte när jag gjorde det sist. Jag har även vattnat mina stackars misshandlade krukväxter och torkat mina köksbänkar. Varenda vår händer detta. Vi rusar ut i vårsolen och börjar gräva i rabatterna, omskola plantor, joxa och trixa ute och ingen bryr sig om hur det ser ut inomhus. Hur gör ni? Hur får ni det att funka? Eller har ni andra trädgårdsfantaster lika skitigt inomhus som vi har?
Denna långhelg har vi planterat en rejäl hop med plantor som vi tagit i vår vård eftersom utbyggnationer på jobbet gjort att rabatterna måste bort. Massor med nävor och stormhatt bland annat. Jag skolar fortfarande om sommarblomsplantor i växthuset. Detta borde ju vara gjort vid detta laget men fru Nilsson ligger efter, som vanligt… 😉
Fick världens överraskning igår då jag hittade en massa små klasar på vår vinranka. Den verkar trivas med rötterna i marken utanför växthuset. Vilket kanske inte är så konstigt.
Läser denna mening i tidningen Drömhem och Trädgård och tänker förtjust att det är ju precis så vi lever, förutom då man måste jobba. Ikväll har vi varit tvungna att krypa under verandataket eftersom regnet bokstavligt talat hänger i luften. Men det är varmt… Tropiskt varmt, 19,5 grader klockan halv åtta på kvällen och åskan hörs i fjärran. Underbart! Inser förtjust att mina ben inte har hunnit ”vitna” i vinter eftersom de var så bruna när vintern kom. Sen kan man ju diskutera om det är så nyttigt.. 😉
God mat, gott vin, värme, fågelsång och en fantastisk man på andra sidan bordet… Vad mer kan man begära… 🙂
Peter har kämpat som ett djur ute i trädgården i två dagar och resultatet syns minsann. Det är bara ett par, tre rabatter som är orensade. Helt underbart!God mat och gott vin = lycka
Hemma håller gräset på att grönska men löven på björkarna har inte slagit ut ännu. Det ligger fortfarande kvar lite snö och nere i Stockholm såg det ut så här i helgen som var.
Tulpanerna håller på att blomma utKörsbärsträdet… så vackert!
Kanske en aning pretentiöst att använda ordet vinodling. 😉
Bilden ovanför är tyvärr inte tagen hemma hos oss. Den får dock representera drömmen om hur vår ranka kommer att se ut om några år. 😉
Många små druvor till författarinnans stora förtjusning.
Japp, vi äger en vinranka. Vi köpte den för sex år sedan och den har gett frukt tre gånger. (Pyttesmå och gräsligt sura.) Rankan har fått stå i en kruka fram till förra sommaren då vi bestämde att ge henne en chans att bli stor.
Vi började våra förberedelser med att låta henne stå inne i källaren under vintern. På detta vis så frös hon inte ner och stammen förvedades drygt en meter upp. På våren grävde vi ner henne utanför växthuset och via ett plaströr visade henne vägen in i värmen. När hösten började gå över till vinter klippte jag bort alla sidokvistar och rullade ihop grundstammen. Jag svepte sedan in henne i flera lager bubbelplast.
Jag har haft lite ångest för hur hon skulle klara uppstarten från vintersömnen men det verkar gå bra. Vi täckte även marken utanför, där roten var nergrävd med frigolit för att det inte skulle frysa till för mycket. Det är inte kul för en liten stackars ranka att vakna till liv i ett varmt och härligt växthus och sedan upptäcka att rötterna är djupfrusna och oförmögna att leverera vatten upp till knopparna på grenarna. Det gäller att se till att rot och överdel vaknar samtidigt.
Lite pillrigt att få upp rankan i taket. Kvisten har nog gått av men vi avvaktar ett tag med att klippa den…
Det ska bli spännande att se om hon behagar ge frukt i sommar. Tyvärr så ligger stället där druvorna brukade ploppa fram en bra bit under jorden nu mera… Man får hoppas att hon har fattat det. 🙂
De första bladen är inte långt borta
Jag tror att sorten jag har heter Nordica. Den har blå druvor och ska tåla ner till -25. Läste om en ny sort som kommit som heter Zilga och ska tåla -40 (!) Det är en staketdruva.
I dag damp Rotposten (lappmarkens trädgårdsförenings medlemsblad) ner i brevlådan. Det var med en aning bävan jag började bläddra i tidningen och de fanns där våra artiklar. 🙂
Denna gången liite mer lättläst, inbillar jag mig. Men inte perfekt. Det är inte lätt… Heder till alla författare. Ni gör ett fantastiskt jobb.
Peters fågelspalt. Denna gång om Svart-vit flugsnappare
Begav mig upp till växthuset idag men fick ge upp för jag höll på att frysa ihjäl! Nu sitter jag här framför kaminen och har ”hurrven” som vi säger här uppe i Norrland.
Snart måste jag släppa ut vinrankan. Den är full i knoppar.Malvorna lyckades jag skola om innan frostattackerna satte klorna i mig.De växer, mina små plantor.
Vaknade tidigt och när jag tittade ut genom fönstret så dalade snöflingor ner från himlen… Våren är ”på vänt”.
Medans jag väntar på värmen så roar jag mig med att surfa runt på trädgårdsbloggar och nu har jag hittat en fantastisk blogg som ägs av ett par trädgårdsmästare – tradgardmedutsikt.wordpress.com
Försöker förtvivlat övertyga min älskade make att det skulle bli skitsnyggt med ett liknande golv nere vid dammen. Han påstår att det skulle gå åt massor med skog.. Det kan jag väl aldrig tänka mig. 😉
Igår nekade jag för tredje gången en trädgårdsvisning i sommar. Jag måste erkänna att för varje nej så känner jag mig mer och mer usel och otrevlig. Jag kanske så småningom måste tänka om och kanske ställa vår trädgård till förfogande till grupper. Alla är alltid hjärtligt välkomna hit för att titta på vår trädgård. Det är just det där med stora grupper som får mina krav på vår trädgård att skjuta i höjden. Dyker det bara upp folk så känns det inte lika viktigt att trädgården är i tipptopp. Man är ju för konstig ibland. 😉
