Kanske en aning pretentiöst att använda ordet vinodling. 😉

Bilden ovanför är tyvärr inte tagen hemma hos oss. Den får dock representera drömmen om hur vår ranka kommer att se ut om några år. 😉

Japp, vi äger en vinranka. Vi köpte den för sex år sedan och  den har gett  frukt  tre  gånger.  (Pyttesmå och gräsligt sura.)  Rankan har fått stå i en kruka fram till förra sommaren då vi  bestämde att ge henne en chans att bli stor.

Vi började våra förberedelser med att låta henne stå inne i källaren under vintern. På detta vis så frös hon inte ner och stammen förvedades drygt en meter upp. På våren grävde vi ner henne utanför växthuset och via ett plaströr visade henne vägen in i värmen. När hösten började gå över till vinter klippte jag bort alla sidokvistar och rullade ihop grundstammen. Jag svepte sedan in henne i flera lager bubbelplast.

Jag har haft lite ångest för hur hon skulle klara uppstarten från vintersömnen men det verkar gå bra. Vi täckte  även marken utanför, där roten var nergrävd med  frigolit för att det inte skulle frysa till för mycket. Det är inte kul för en liten stackars ranka att vakna till liv i ett varmt och härligt växthus och sedan upptäcka att rötterna är djupfrusna och oförmögna att leverera vatten upp till knopparna på grenarna. Det gäller att se till att rot och överdel vaknar samtidigt.

Det ska bli spännande att se om hon behagar ge frukt i sommar. Tyvärr så ligger stället där druvorna brukade ploppa fram en bra bit under jorden nu mera… Man får hoppas att hon har fattat det.  🙂

Jag tror att sorten jag har heter Nordica. Den har blå druvor och ska tåla ner till -25. Läste om en ny sort som kommit som heter Zilga och ska tåla -40 (!) Det är en staketdruva.